Nu är det verkligen sommar

Vem låter gräset växa och blommorna slå ut,
och fågelsången ljuda över nejden?
Vems är den hand som format en ljuvlig nyponros?
Jag hänförs storligen av sommarprakten.


Mitt inre fylls av lovsång till Skaparen, som gjort
allt vackert, som jag ser uti naturen –
en liten nyckelpiga, en fjärilsvinge skön
och stensötan, som växer invid muren.


Det liv du tänt, o Herre, är över allt förnuft.
Det kan ej mänskohänder nånsin forma.
Du är ju alltings ursprung, är alltid störst och bäst
ja, dina möjligheter är enorma.


Tack Skapare och Herre att jag får vara med
i detta skådespel, som kallas sommar,
att jag får känna vinden, som smeker skönt min kind
och fröjdas åt att nyponrosen blommar.