Barndomens jul

Ja, tänk när vi var unga och dansade runt granen
och väntade på tomten med vitt och yvigt skägg,
och tiden gick så sakta, den kröp som sniglar framåt.
Nu rusar den som snälltåg. En vecka flyger bort!

Och tänk, med vilken spänning vi öppnade paketen,
som tomten hade lämnat till oss, när vi var små.
Nu har vi ju det mesta, som vi kan önska, redan,
men då blev sagoboken och dockan, dyrbar skatt.

Och det var fest med skinka, pastej och dopp i gryta,
med knäck och apelsiner, och mycket annat gott.
Sånt vankades ju inte varenda dag den tiden.
Nu kan vi om vi vill köpa gräddost varje dag.

Jag tror, att många av oss i barndomshemmet hade
en julkrubba med bilder från stallet, där en gång
Maria födde Jesus, som lades i en krubba.
Och det var julens centrum, det största utav allt.

I dag då tänker många ju inte alls på Jesus,
när alla ljusen brinner, i hus och hem vid jul.
Då har man glömt, att Jesus är julens största gåva,
den gåva, som ger glädje och äkta hjärtefrid.

Välkommen Jesus Kristus, vi vill här samfällt ropa.
Du är vår stora glädje. Julgåvan nummer ett.
Med dig får livet mening. Vi längtar att få se dig
en gång i himmelsk strålglans, vår frälsare och kung!



Karin Hartler

Fler dikter